Drömspelet

“De snillrika scenografi- och ljuslösningarna bygger en parallell logik; alternativa spår i sökandet efter mening. Här skapas känslan av att allt faktiskt är möjligt, att inget är osannolikt.”

“Mellan lager av teatrala blågröna sammetsdraperier blottas effektivt Strindbergs tablåer över livets besvikelse och orättvisor […] Lotta Nilssons scenografi och kostym är teatralt gammeldags och enkelt elegant. En särskild eloge för att man på scenen lyckas så väl med att vitalisera ett slags poesins högstämdhet.”

“De rör sig på en ickkeplats där tid och rum inte finns. Scenografen och kostymören Lotta Nilsson har ramat in den med höga, skimrande mossgröna tygmassor i fonden, för den där mystiska drömkanslan som filmmediet gärna lånar teaterdraperier till. Här kan stolar sakta sänkas ner från taket, små upphöjda scenrundlar flyta fram över golvet och en flygel vara först knähög och sedan stor […] Uppsättningens två huvudstyrkor är just det drömska ickerummet och den nya tolkningsvinkeln som rollfigursomflyttningen skapar.”