Vi betalar inte! Vi betalar inte!2020-12-15T17:05:40+00:00

Project Description

Vi betalar inte! Vi betalar inte!

Performed by Tyst Teater, Riksteatern, 2011
By Dario Fo
Director Ulf Montan
Set & Costume Designer Lotta Nilsson
Lightning Designer Jenny Larsson
Makeup Designer Anna Olofsson
Photographed by Martin Skoog

Nobelprisvinnaren Dario Fos klassiska fars i nytappning, med fem skådespelare, ett rasande tempo och två språk – samtidigt!

Pengarnas värde blir lägre och lägre, man vrider och vänder på varenda slant. Tillslut räcker de inte ens till en säck ris. Samtidigt vet girigheten inga gränser, trots att vi precis börjat hämta oss från finanskrisen så betalar bankerna återigen ut miljarder i bonusar. Tillslut får folk nog och bestämmer sig för att betala det som de anser sig ha råd att betala för riset, eller i vissa fall inte betala alls. Och för att lyckas med det, så vecklar de in sig i komplicerade lögner och intriger, historien blir mer och mer dråplig och till slut slår de knut på sig själva. Allt går i ett svindlande tempo och kryddas med en rejäl nypa svart humor!

För första gången på två språk samtidigt! Döv eller hörande? Alla kan hänga med. Några av skådespelarna kastar sig mellan olika roller, svenskt teckenspråk och talad svenska. Detta gör farsens förväxlingskomik ännu roligare – för vem är egentligen vem? – helt i Dario Fos anda!

Utöver denna föreställning har Fo skrivit en rad samhällskritiska pjäser som med Nobelkommitténs ord: ”gisslar makten och upprättar de utsattas värdighet”, varav flera nått klassikerstatus. Bland andra En anarkists död och Mistero Buffo. Dario Fo donerade hela Nobelprissumman han tilldelades 1997 till inköp av över 80 specialutrustade bilar och rullstolar som fördelades till funktionshindrade över hela hans hemland Italien.

“Platsen för denna ilsket röda spring-i-dörren-fars är ett italienskt kök i genomskärning. I Lotta Nilssons scenografi har huset bara konturer och några rankiga möbler mitt i. Effekten blir filmruta. […] Det är så trovärdigt gjort och så väl spelat att man helt accepterar att den lille mannen som just kliver upp ur likkistan i vilken familjerna smugglat sina hopstulna matvaror, plötsligt talar med späd kvinnoröst.”

Ingegärd Waaranperä, Dagens Nyheter