Bernardas hus2020-10-11T16:03:03+00:00

Project Description

Bernardas Hus (The house of Bernarda Alba)

Performed at Riktsteatern Tyst Teater, 2017
By Federico García Lorca
Director Josette Bushell-Mingo
Set Designer Lotta Nilsson
Costume Designer Tanja Honkanen
Lightning Designer Charlie Åström
Photographed by Urban Jörén

Efter att Bernarda Albas make gått bort inleder Bernarda en åtta år lång sorgeperiod då hon låser in sig själv och sina fem döttrar i hemmet. I Tyst Teaters uppsättning är Bernarda och hennes döttrar döva. När den äldsta dottern Angustias ska gifta sig växer rivalitet och svartsjuka mellan systrarna. Innanför hemmets väggar utspelar sig en kamp mellan kärleken och tradition, ilska och avundsjuka. Utanför huset breder fascismens skugga ut sig alltmer vilket hotar döva och teckenspråk. Därför måste Bernarda till varje pris kontrollera sina döttrar.

I Josette Bushell-Mingos regi blir pjäsen högaktuell med paralleller till nationalism, kvinnlig frigörelse, förtryck och våld i dagens samhälle. På scen står sju kvinnliga skådespelare. Denna föreställning lyfter fram symboler, bildspråk och kroppslig gestaltning i teckenspråket på scenen, som ett slags förhöjt teckenspråk. Bernardas hus turnerar internationellt och det finns därför inslag av internationella tecken i föreställningen. Föreställningen röstgestaltas till svenska.

“Att döma av den vackra scenbilden av Lotta Nilsson, som i Charlie Åströms ljus aktivt deltar i spelet, har Tyst Teater fått mer resurser i år, eller vunnit på lotteri. Stolar hänger på väggarna i det medelhavsgula rummet. Skuggmönstret från gaskronan i taket ger väggar som av spets, eller galler. Överallt högt sittande fönster som kvinnorna sträcker sig mot för en skymt av friaren Pepe som anas där ute.”

Ingegärd Waaranperä, Dagens Nyheter

“Strikta och dömande regler förmedlas starkast i Lotta Nilssons scenrum, där stolarna hänger på väggen och en korsprydd taklampa sakta sänker sig alltmer över spelplatsen.”

Sara Granath, Svenska Dagbladet

“Lotta Nilssons scenbild är estetiskt avskalad: stolar på golv och väggar, i taket en krucifixljuskrona som effektfullt svarar mot rollfigurernas stramt sorgstyngda svarta klänningar och flor.”

Martin Lagerholm, Kristiansstadsbladet